Leif var under slutet av 50-talet och hela 60-talet en av Skara IF:s stora spelare. En centerhalv som flera storklubbar var ute efter.
-Leif var en klippa i försvaret. En spelare som vi både såg upp till och hade respekt för.
Det säger Åke Hellstrand som kom in i SI:s A-lag några år senare än Leif Egonsson.
Leif Svensson spelade också ihop med Leif under några år.
-Vi som var lite yngre hade stor respekt för Egonsson, säger Leif Svensson.
Leif Egonsson, nu 83 år, har varit med om en spännande resa genom livet. Inte bara när det gäller fotbollen. Han lämnade föräldrahemmet i Kvänum redan innan han fyllde tolv år. 1950 flyttade Leif till Skara. Tillsammans med kompisen Leif Wallentinson bodde Leif inneboende på Vallgatan 6.
-Vi bodde i samma rum i många år. För mig var det inga problem att flytta hemifrån, säger Leif.
Det var studierna som drog Leif till Skara. Realexamen och studenten. I Skara började också hans fotbollsresa på allvar. I SI:s ungdomsverksamhet visade Leif tidigt att han var en talang.
Som 17-åring blev Leif aktuell för SI:s A-lagstrupp. Han blev bofast i A-laget tills en skada satte stopp för fortsatt spel 1970. Leif bars ut på bår och forslades i ambulans till lasarettet i Lidköping.
Efter studenten väntade 15 månader som rekryt på P4 i Skövde. Sedan tog studierna vid igen. Leif pluggade fysik och kemi i Göteborg. Då tränade han med Örgrytes juniorer men spelade för Skara IF.
1962 bar det av till skånska Alnarp för studier på Lantbruksskolan där. Leif skulle studera till lantmästare. Skara IF blev han dock trogen. Bilresorna hem till matcherna blev många och långa. 40 mil enkel resa.
Under tiden i Alnarp fick han en förfrågan från IFK Malmö som 1960 hade blivit tvåa i Allsvenskan och spelat kvartsfinal i Europacupen. Jönköping Södra var en annan klubb som hörde av sig till Leif.
-Jag fick erbjudande om ett fint jobb i Jönköping. Pappa Egon gillade dock inte det. Han var ju en konkurrent till det företaget där jag i så fall skulle börja jobba, säger Leif.
Ingen klubb lyckades locka Leif Egonsson att lämna Skara IF.
-Det var ju inga stora pengar det handlade om på den tiden. Det största beloppet jag blev erbjuden var av IFK Emtunga. Dom bjöd mig 10 000 kronor för att bli spelande tränare. Det var några år efter att jag hade slutat i SI, säger Leif.
Som 40-åring skrev Leif på för Kvänums IF. Han spelade där i B-och C-laget. Leif spelade sin allra sista fotbollsmatch när var han 59 år. Då gjorde han mål mot Edsvära.
Han har under sin karriär sysslat med många sporter. Bland annat har Leif åkt Vasaloppet 17 gånger. Han har cyklat Vätternrundan elva gånger. Lidingöloppet blev det en gång.
Under åren i SI spelade Leif ihop med många målvakter: Sven Jonsson, Rune Granath, Hans-Olof Grönlund, Ingvar Whass, Sten-Olof Olsson, Karl-Erik Berg, Christian Hassel, Rune Ström och Börje Pettersson. Dessutom med Skövde AIK:s stormålvakt Janne Åberg.
-Janne och jag spelade ihop i Västgötalaget, säger Leif.
Leif Egonsson gillar att samla på gamla motorcyklar.
Hemma i huset har han en guldpil och en silverpil.
LP
En augustidag 1959 satte Leif Svantesson Skarabergsrekord i kulstötning. 9,78. Det tidigare rekordet hade Lennart Karlsson på 9,75.
Leifs rekord blev dock inte särskilt långlivat. Samma dag slog Lennart tillbaka. Han stötte 10,11. Innan säsongen var över hade Lennart Karlsson förbättrat sitt eget rekord till 10,25.
Alla rekorden är nedtecknade snyggt och prydligt i ett lite häfte. En skrivmaskin, Remington, användes för att pränta ned rekorden. Med viss, och berättigad, stolthet visar Lennart upp det lilla häftet.
På en liten gräsplätt i närheten av bostaden i Skaraberg, utkanten av Skara, hade Lennart och hans kompisar gjort i ordning en arena för mångkamp. Där tillbringades de flesta lediga timmar varje dag.
Det arrangerades också Skarabergsmästerskap i mångkamp. Höjdhopp, stavhopp, längdhopp, kula och diskus. Sand till groparna fixade åkare Jansson som körde dit sanden med häst och vagn.
-Vi inhandlade en bok där poängtabellerna fanns med, säger Lennart.
Om detta, och mycket annat, berättade 79-årige Lennart Karlsson när han gästade oss i Vilanhallen i tisdags. Under en timma fick 35 medlemmar lyssna till Lennart Karlssons fina berättelse om hans liv med idrotten. En minnenas kavalkad som han själv uttryckte det.
Lennart växte upp i Skaraberg. Numera bor han i Trollhättan. Det var i Skara som idrottsintresset frodades. Lennart sysslade med de flesta idrotter. Att ha en god fysik var viktigt för Lennart. Den fysiken har han haft glädje av i alla år. Den blivande 80-åringen tävlar fortfarande i orientering.
Terränglöpning ingick också i Lennarts idrottsutövande. Som 16-åring vann han en tävling fyra gånger i rad.
På den tiden fanns det serier i friidrott. Även på ganska låg nivå. Lennart tävlade för Skara IF och fick ofta vara med i flera grenar. Fotboll spelade Lennart förstås i kvarterslaget Skaraberg.
-Ungdomsfotbollen vart väl utvecklad med många lag från olika delar av staden. George Svantesson gjorde ett fantastiskt jobb som ledare, säger Lennart.
Han berättar om matcher i Axvall. Dit åkte laget tåg. 25 öre för en gruppbiljett. När det spelades match i Lundsbrunn var det cykel som gällde.
I handboll gjorde Lennart två A-lagsmatcher i Skara HK. Åtminstone tror han det.
Så småningom blev det orientering för Lennart Karlsson. Han blev medlem i IK Gandvik som bildades 1927 och som fortfarande är en mycket aktiv förening. Gandviks tävling Häxjakten var under många år världens största tävling i nattorientering.
För övrigt är Lennart Karlsson fortfarande medlem i Skara Idrottshistoriska Sällskap. Han sitter också i redaktionskommittén för den förnäma tidningen Westgötarnas Idrottshistoria.
Vi som var med i tisdags har anledning att tacka honom för hans väl genomförda historiekavalkad.
Lennart Persson
I tisdags blev det en utflykt till Bjertorp Trav och Kvänum. 26 medlemmar deltog och första stoppet skedde på travanläggningen Bjertorp.
Magnus Jernemyr har en lång och framgångsrik handbollskarriär bakom sig. Han har spelat 116 landskamper och var med och tog OS-silver i London 2012. Magnus har varit proffs i fyra klubbar. Bland annat i FC Barcelona (2008 – 2013).
Nu har Jernemyr sadlat om. Tillsammans med sambon Linda Sedström tränar Magnus travhästar. Nyligen flyttade paret till Bjertorp. Vi fick en inblick i verksamheten och Magnus berättade att han siktar på att bli proffstränare till nyåret.
Samma sak gäller för David Persson. Trots att David tränar drygt 30 hästar tituleras han fortfarande amatör. En mycket framgångsrik sådan. I fjol sprang Davids hästar in 4,5 miljoner. Han hade stora framgångar i V75.
David Persson har haft stora framgångar
i travsporten de senaste åren.
David, som växte upp i Axvall, berättade om sin väg mot framgångarna. Tills för ett par år sedan hade David också ett annat jobb bredvid hästträningen. Nu är det bara hästar som gäller. David var förresten en hygglig fotbollsspelare i Axvalls IF en gång i tiden.
Sofia Aronsson var nästa besök. Många av oss imponerades av hennes ganska nybyggda stallar. Ett lyxboende för travhästar.
Sofia Aronsson framför sitt stall
som är ett lyxboende för travhästar.
Sofia berättade om hennes karriär som gått via flera länder. Bland annat USA och Frankrike. Nu har hon landat på Bjertorp och investerat stora pengar i sin rörelse.
Unico Broline är en av Sofias hästar. Den är med i V75 på söndag på Romme i Borlänge. Sofia räknar med toppchans för sin häst.
Efter några timmar på Bjertorp blev Lumber & Karle i Kvänum nästa anhalt. Där intogs en lunch av bästa märke. Till kaffet berättade Fredrik Dufva, en av delägarna, om hur hotellet kom till och deras verksamhet.
LP
Skånings Åsaka Skidklubb är sedan länge nedlagd. Ändå äger föreningen bastun vid Myråsen strax norr om Skara.
-Vi har försökt så att Bygdegårdsföreningen skall ta över som den rätta ägaren men myndigheterna säger nej.
Det berättar Peter Hellner vid sällskapets senaste tisdagsträff inför drygt 30 medlemmar. Peter var klubbens kassör i 35 år. När bastun köptes av kommunen en gång i tiden var priset en krona
Peter Hellner berättade om Skånings-Åsaka SK
vid senaste tisdagsträffen.
-Skaras fritidschef Stig-Erik Lekberg blev förvånad över mitt bud. Men till slut sa han ja.
Skånings-Åsaka Skidklubb bildades 1940. Och som namnet antyder var det skidåkning som var den huvudsakliga verksamheten. Sedan dess har det funnits många andra sporter i klubben: fotboll, basket, orientering, gång, ishockey, bandy, bordtennis, damgymnastik – och schack.
Fotboll har genom åren varit den dominerande sporten i Skånings-Åsaka SK. Peter Hellner var med och spelade i 23 år. 1963 var första året med fotboll. Laget började i sjuan men division 6 var under nästan alla år klubbens hemvist. Ett år var det dock nära att laget gick upp i femman. Kvänum lurade Skånings-Åsaka på seriesegern.
- Vi vann en match och spelade oavgjort i den andra mot Kvänum. Tyvärr spelade vi bort seriesegern mot Ardala. Det var 1979, vårt bästa år, säger Peter.
Myråsen är mest känd som en festplats. Pingstfesterna var populära. Publikrekordet lär ha varit över 3 000 person. Little Gerhard var en av artisterna som gästade Myråsen. Den populära Skaraorkestern Five Teddys spelade 1965.
Klubben arrenderade marken för planen och festplatsen av bonden Johan Johansson. För Johan blev laget som hans barn. När Johan gick bort fick Skånings-Åsaka ärva både mark och pengar.
-Det blev en rejäl peng. När klubben gick upp i Bygdegårdsföreningen fanns ungefär 300 000 kronor, säger Peter.
Och så den där bastun som Bygdegårdsföreningen inte får bli ägare till.
LP
1892 bildades Skara skyttegille. I den första styrelsen var det inte vem som helst som fick plats.
Där fanns rektorn vid Skara Läroverk, filosofie doktorn Sven Dahlgren, adjunkten och filosofie magistern Emil Björsberg, en major, en fabrikör, en generalindendent och några till ur den övre medelklassen.
När gillet lades ned 2012 var förre plåtslagaren Kenny Alm så gott som ensam kvar i föreningen. Kenny fick fungera som allt i allo; ordförande, kassör och sekreterare.
I tisdags gästade Kenny Alm Skara IHS. Han berättade om föreningens historia och hur han blev intresserad av skytte.
-Lennart Persson var en av de drivande i skyttegillet. Han fick med mig för att prova och sen var jag fast. Tyvärr dog Lennart senare i en olycka.
Skyttegillet höll till i sin paviljong med skjutbanan en bit utanför Skara, mot Härlunda. Tyvärr brann paviljongen ned 1993.
-Efter branden fick vi faktiskt ett uppsving. Nya medlemmar strömmade till. Men intresset dalade och sen gick det inte att fortsätta verksamheten, säger Kenny.
Själv håller Kenny på fortfarande. I tisdags visade han upp sitt luftgevär och berättade om de olika grenarna och avstånden i skyttet. Vi fick också se den ammunition som används.
Ett 30-tal medlemmar fick vara med om en intressant stund i Vilanhallen.
Att Kenny blev plåtslagare var en tillfällighet. Han skulle åka till Kullgrens rör för att söka jobb men åkte fel. Hamnade hos Bröderna Grönlunds Plåtslageri. När Kenny klev in på kontoret fick han veta att där fanns inget ledigt jobb.
Då klev ägaren Sven Grönlund in i handlingen: ”Du kan börja i morgon”. Kenny blev kvar där resten av sin yrkeskarriär.
-Kenny var en mycket respekterad plåtslagare, säger Sven Grönlund son Malte Grönlund.
Lennart Persson
Lars-Olof Larsson invaldes som ny styrelseledamot i Skara Idrottshistoriska Sällskap vid årsmötet i Vilanhallen i tisdags. Han ersätter bortgångne Jan-Olof Bohlin.
Lars-Olof har under större delen av sitt liv verkat i Axvalls IF. Både som ledare och spelare.
25 medlemmar var med på årsmötet. Av verksamhetsberättelsen framgår att sällskapet trots pandemin hade stor aktivitet under 2021.
-Vi har strävat efter att våra egna medlemmar skall få en egen träff för att berätta om sin tid som aktiva eller ledare, säger sällskapets vice ordförande Kjell Nordström.
Två av träffarna var utlokaliserade. En i klubbstugan hos Axvalls IF där Janne Åkesson och Stig Larsson stod för värdskapet. En i Stenums skola. Då handlade det om Stenums IF.
I slutet av året delades diplomen ut till de som 2020 invaldes i Skara Hall of Fame i samband med en handbollsmatch i Idrottshallen. Jan-Olof Bohlin, Heléne Eklund och Stig Larsson var de tre. Jan-Olof fick sin utmärkelse postumt. Under året invaldes också tre nya medlemmar i Hall of Fame: Glenn Magnusson, Elisabeth Enhörning (f d Gustafsson) samt Mats Magnusson.
Medlemsantalet under fjolåret uppgick till 193 personer.
Förutom att Lars-Olof Larsson blev ny i styrelsen blev det omval över hela linjen: Lennart Persson (ordf.), Kjell Nordström (v. ordf.) Benny Ternemar (sekr.) Kristina Berglund (kassör), Bo Persson (ledamot), Bengt Andersson (ledamot). Jan-Åke Ek (klubbmästare).
Till revisor valdes Roger Johansson. Valberedningen består av Anders Jacobsson, Bengt-Göran Nilsson och Kjell Nordström. Medlemsavgiften är oförändrad, 100 kr.
Efter förhandlingarna följde en frågesport. Det segrande laget bestod av Lars-Olof Larsson, Sven-Ove Andersson och Roger Johansson.
Det vinnande laget på frågesporten: Lars-Olof Larsson,
Sven-Ove Andersson och Roger Johansson.
Sällskapets ekonomi är god. I likvida medel finns drygt 62 000 kronor.
Fullt hus och tre stora vinnare
Sven-Gunnar Andersson. Bosse Näslund. Lars-Eric Magnusson.
Tre travtränare som har vunnit Axevallatravets största lopp, Stochampionatet. I tisdags gästade trion Skara Idrottshistoriska Sällskap. I Vilanhallen berättade de om sina karriärer inom travsporten i allmänhet. Om vinsterna i Stochampionatet i synnerhet.
Klubblokalen i Vilanhallen var full till sista stolen. Drygt 60 personer fick lyssna till mustiga berättelser blandat med mycket humor. Som lockade till många skratt.
Det var fullt till sista stolen vid träffen i tisdags.
-Så här många har vi inte varit i Vilanhallen tidigare på våra tisdagsträffar, säger sällskapets vice ordförande, Kjell Nordström.
Både Sven-Gunnar Andersson och Bosse Näslund är inflyttade. Sven-Gunnar kom från Gävle påsken 1981. Bosse Näslund flyttade från Matfors utanför Sundsvall 1969. Lars-Eric Magnusson är däremot mer eller mindre uppväxt på Axevallas stallbacke. Han är den enda Skaragrabben som har vunnit Stochampionatet. Europas största travlopp för fyraåriga ston.
Stochampionatet kördes första gången 1969. 1984 blev Sven-Gunnar Andersson den första hemmatränaren att vinna banans största lopp. Segerhästen hette Pay The Bill.
-Vi hade kvalat in till finalen via ett extrakval, som det fanns på den tiden. Därför fick vi ett ganska dåligt startspår i finalen, säger Sven-Gunnar.
Axevallatränaren förvaltade det lite kinkiga utgångsläget på bästa sätt. Han placerade Pay The Bill i ett perfekt slagläge.
-Vi hade lite tur. Flera hästar galopperade i första kurvan. Därför kom jag fram till en bra position, säger Sven-Gunnar.
När loppet skulle avgöras stod det helt och hållet mellan två hästar. Bo William Takter ledde med Frida Major när Sven-Gunnar attackerade.
-Redan i slutkurvan kände jag att vi skulle vinna, minns Sven-Gunnar. Segern var värd 278 000 kr. Pay The Bill vann under sin karriär 27 lopp och sprang in 1,8 miljoner kronor.
Även om Sven-Gunnar Andersson hade vunnit Svenskt Travderby med May Björn fem år tidigare var segern i Stochampionatet hans viktigaste under karriären.
-Jag hade vid den tiden svårt att få in hästar i träning. Hade bara 16 hästar och tvingades säga upp personal. Några månader efter segern hade jag helt plötsligt 60 hästar i träning. Om jag inte vunnit loppet kanske jag hade tvingats att sluta som tränare, säger Sven-Gunnar.
Året efter kom nästa hemmaseger. Bosse Näslunds Kristina Palema hade vunnit Drottningens Pokal tidigare på året. Hon kom till Stochampionatet med tio raka segrar.
-Pressen på att vi även skulle vinna Stochampionatet var enorm. Och innan loppet var jag mycket bekymrad. Jag tyckte helt enkelt inte att Kristina var i toppform, säger Bosse Näslund.
Bosses taktik var enkel. Han skulle köra i ledning. Jim Frick var ute i samma ärende med sin Blomette. Därför blev det en rejäl kamp i inledningen av loppet.
-Jag skrek till Jim och undrade om han skulle ödelägga loppet för oss båda, säger Bosse.
Jim gav sig till slut. Den hårda öppningen hade dock satt sina spår när loppet skulle avgöras. Kristina Palema höll ändå undan till en säker seger. En seger värd 265 000 kronor. Kristina Palema vann under sin karriär 25 starter och tjänade 1,1 miljoner kronor.
Två år senare var det dags igen för Bosse och en av stall Palemas hästar. Bosse hade kvalat in både Emilie Palema och Lass Dame till finalen. Efter viss tveksam valde han att köra Emilie Palema.
-Ägaren till Lass Dame hade hästar hos Stig H Johansson och när han var ledig föll det sig naturligt att han körde Lass Dame, säger Bosse.
Emilie Palema gjorde sitt livs lopp vid rätt tillfälle. Trots att hon gick trava utvändigt om den ledande favoriten Newmarket S. avgjorde Emilie till en säker seger. Det största hotet kom från stallkamraten Lass Dame som spurtade till andraplatsen.
-Jag kände mig slagen under så gott som helt loppet. Det var helt fantastiskt att den där lilla märren kunde vara så tapper, säger Bosse.
Förstapriset för Emilie Palema 1987 var 329 000 kronor. Stoet sprang in 787 000 kronor under sin karriär. Hon vann elva lopp.
Lars-Eric Magnusson började att hjälpa till i stallarna på Axevalla under skoltiden. Han tog cykeln från Skara ut till travbanan på eftermiddagar och helger
Efter att ha jobbat som lärling på banan blev han privattränare hos Karl Adolfsson i värmländska Eda. Efter ett par år återkom han till Axevalla för att där bli egen tränare. Han bytte sedan till Åby. Och det var där Lars-Eric stötte på Sweet As Candy.
-I början av hästens treårssäsong kände jag att hon var något extra. Jag sa redan då till ägarna att vi skulle sikta på Stochampionatet, säger Lars-Eric.
Den satsningen gick hem. 1,5 år senare (år 2000) vann Sweet As Candy Axevallas största lopp. Innan dess hade hon också vunnit Drottningens Pokal på Åby. Då körde Björn Goop hästen till segern.
-Tanken var att Björn även skulle köra i Stochampionatet. Men då hade Björn kvalat in en häst som han själv var tränare för, säger Lars-Eric.
I stället blev det Erik Adielsson som tog över. Sweet As Candy vann en enkel seger som var värd 750 000 kronor.
-Att få komma till min gamla hemmabana och vinna det största loppet där var naturligtvis oerhört fint, säger Lars-Eric och torkar bort en tår ur den ena ögonvrån.
Sweet As Candy sprang under sin karriär in 1,6 miljoner kronor. Hon vann åtta lopp.
Lars-Eric Magnusson framförde en
egen skriven kuplett som avslutning.
Lennart Persson
Restriktionerna är borttagna. Det innebär att styrelsen har kunnat spika vårens program.
Varje tisdag blir det träffar i Vilanhallen.
Vår klubbmästare Jan-Åker Ek kommer att se till så att det finns fika där. På tisdag, 15 februari, slår vi upp portarna.
Vi kommer precis som tidigare att satsa på gäster som berättar om sina karriärer eller annat intressant.
Vi inleder dessa lite mer speciella träffar den 22 februari då tre vinnare av Stochampionatet kommer att ta plats på podiet: Sven-Gunnar Andersson, Bosse Näslund och Lars-Eric Magnusson.
Skaragrabben Lars-Eric Magnusson vann
Stochampionatet år 2000.
Här intervjuas han på Axevalla.
Sven-Gunnar Andersson och Bosse Näslund
har båda vunnit Stochampionatet.
Fortsättningen:
- 8 mars Årsmöte
- 15 mars Kenny Alm om Skara Skyttegille
- 5 april Peter Hellner om Skånings-Åsaka SK
- 26 april Lennart Karlsson om orientering och IK Gandvik
- 17 maj Leif Egonsson om flytten till Skara och fotbollsspelet i Skara IF
Viktigt är att var och en tar sitt ansvar och är frisk när ni gästar Vilanhallen.
Betrakta denna artikel som en kallelse till årsmötet den 8 mars.
I fjol planerade vi en resa till Stora Valla för att se Degerfors och för ett besök på Fotbollsmuseet där. Tyvärr kunde vi inte genomföra den resan. Nu gör vi ett nytt försök. Vi planerar en sådan resa under våren.
Väl mött på våra träffar.
Styrelsen
PS För den som inte betalat medlemsavgiften ännu är det nu hög tid.
På grund av pandemin tvingas vi skjuta på årets program ytterligare några veckor.
Tanken var att årets verksamhet skulle startas den 1 februari. Nu siktar vi i stället på den 15 februari då det är meningen att travtränarna Bosse Näslund och Sven-Gunnar Andersson skall berätta om sina segrar i Stochampionatet och en del andra upplevelser från sina långa karriärer.
Styrelsen
Inställt under januari
Smittspridningen ökar. Därför ställs all verksamhet in under januari.
Tanken var att vi skulle starta årets program på tisdag. Sven-Gunnar Andersson och Bosse Näslund skulle vara gästerna. De enda två hemmatränarna som vunnit Stochampionatet. Nu skjuter vi på den programpunkten till den 15 februari.
Förhoppningsvis avtar smittspridningen ganska snabbt. Vi hoppas kunna återuppta verksamheten tisdagen den 1 februari. Då kommer Bengt Andersson att berätta om alla år som sportjournalist.
På onsdag var det meningen att första omgången i kunskapstävlingen skulle avgöras. Vi i Skara IHS är lottade mot Karlsborg på bortaplan. Men tävlingen är skjuten på framtiden.
Styrelsen
Fjolårets verksamhet avslutades den 22 december med en träff i Vilanhallen. Dagens gäst var Hasse ”Buttis” Johansson. Ett bollgeni som berättade om pingisen i Skara. Främst då om Skara BTK:s verksamhet som Hasse under några år var en del av.
-Tyvärr satsade BTK nästan bara på seniorverksamheten, vilket var synd eftersom många ungdomar ville spela pingis och det fanns flera lovande killar som var med och tränade, säger Hasse.
Själv började Hasse spela pingis tidigt. Inte så konstigt eftersom han bodde i Teaterhuset. Där klubben hade sin verksamhet innan flytten till Idrottshallen.
Hasse ”Buttis”, som han oftast kallas, tillhörde de priviligierade ungdomarna i klubben. Han fick till och med åka på läger. Både på distriktsnivå och nationsnivå.
-När jag skulle åka till Ulricehamn en gång fick jag gå upp till kassören Calle Carlsson för att hämta biljetterna till tåg och buss. Calle frågade då om jag hade några fickpengar.
Hasse drog på svaret och Calle fiskade upp en femkrona ur skrivbordslådan.
-Om jag minns rätt hade jag femkronan kvar när jag kom hem, säger Hasse.
1962 blev Hasse kallad till ett nationellt läger på Bosön. Där stötte han på den tidens stora stjärnor: Hasse Alsér, Kjell Johansson, Carl-Johan Bernhardt och Björne Mellström.
-När jag spelade mot några av dom var jag helt slut efteråt. Dom stora spelarna verkade helt oberörda, säger Hasse.
Någon karriär i pingisen blev det aldrig för Hasse. Studierna på gymnasiet kom i vägen. Det fanns helt enkelt inte tid för att träna tillräckligt mycket. Men en del matcher i A-laget hann Hasse med.
-Det fanns flera ungdomar i Skara som kunde gått långt, men vi fick aldrig chansen.
Skara BTK var en rik klubb. Mycket tack vare Stig ”Max” Larsson som låg bakom danserna på Teaterhuset och på Götasalen i Skövde. ”Max” hade en sällsynt förmåga att få de mest populära orkestrarna till sina tillställningar. Och det gav klirr i kassan.
-I början av 60-talet var Skara BTK landets rikaste bordtennisklubb, säger Hasse.
Pengarna användes till en del för att locka bra spelare till Skara. Olle Magnusson, Gunno Gustafsson, Johnny Persson, Per Magnusson och Björn Carlsson var några.
-Men att fixa jobb till grabbarna var också viktigt, säger Hasse.
Säsongen 1968 – 69 vann Skara den näst högsta serien med Olle Magnusson, Gunno Gustafsson och Björn Carlsson i laget. Klubben avstod dock från att gå upp i högsta serien.
Tack vare Stig Larssons kontakter med förbundets toppar lyckades Skara BTK få några landskamper till Idrottshallen i Skara. Bland annat mot världsettan Kina 1966. Inför 1 100 åskådare föll Sverige med 5 - 1. Japan och England var två andra nationer som gästade Skara.
I den nyinvigda idrottshallen 1963 arrangerades Nordiska mästerskapet med stjärnor som Hasse Alsér, Kjell Johansson och Marita Neidert.
När Skara BTK fick en egen träningslokal i Idrottshallen var det naturligtvis en stor händelse. Men krisen låg på lut. Bollen studsade inte i den nya hallen. Borden var stumma.
-En matta över golvet dämpade studsen. Som tur var fanns en vaktmästare som hette Harry Berg där. Han klippte upp luckor i mattan där bordsbenen skulle stå. Problemet var löst, säger Hasse.
Skara BTK lades ned 1979.
LP
I samband med handbollsderbyt i Skara i onsdags var det äntligen dags.
Tyvärr utan Jan-Olof Bohlin som gick bort för ett par månader sedan. Jan-Olof är nr 6 i Skara Hall of Fame.
Sonen Tobias Bohlin tog emot diplomet.
- Det är känslosamt att så här i pappas ställe. Men jag vet att han var stolt över den här utmärkelsen, sa Tobis.
Motiveringen:
” Jan-Olof Bohlin har assisterat några av världens bästa rallyförare med stor framgång i nästan hela Europa. Detta kryddad med uppdraget som ordförande i Svenska Bilsportförbundet”.
Medlem nr 7 är handbollsspelaren Heléne Eklund. Som var glad över utmärkelsen.
- Det är kul att jag fortfarande är ihågkommen. Och det känns underbart att vara tillbaka i Idrottshallen där jag spelat så många matcher, sa Helén som representerat både Stenums IF och Skara HF.
Motiveringen:
” Med över 80 landskamper i olika landslag och proffsspel i Spanien är Helén Eklund en av Skaras mest framgångsrika idrottare genom alla tider.”
Medlem nr 8 är Stig Larsson. Stig har varit ordförande i Axvalls IF i 22 år.
- Jag är mycket tacksam över att få den här utmärkelsen som kommer att ge rejält med energi, sa Stig.
Motiveringen:
” En entusiastisk och plikttrogen ledare som inte bara har betytt mycket för sin förening Axvalls IF utan även för det lilla samhället där idrottsplatsen blivit en naturlig samlingsplats.”
Fotnot: Skara HF vann derbyt mot Skövde HF med 29 – 24.
Lennart Persson
Skaragrabbarna på OS i Rom
En mopedtävling hos BP i Skara förde dom hela vägen till Rom och Sommarolympiaden 1960.
15-åringarna Roland Johansson och Per-Olof Agerborn fick vara med om denna hissnande upplevelse. Två Skaragrabbar som blev kompisar när de var fyra år. Och som fortfarande är polare.
Numera bor de i Skultorp och i Skövde. Då och då gör de ett återbesök i den gamla hemstaden. Som i tisdags när Roland och Per-Olof gästade Sällskapet i Vilanhallen.
Roland Johansson och Per-Olof Agerborn går igenom
materialet de har sparat från den exklusiva utflykten till Rom.
För att berätta om den exotiska händelsen 1960. Men också för att visa bilder från hur Skara såg ut när de växte upp i staden.
Illustrerat med bilder och tidningsurklipp fick vi vara med om resan till Rom. Den resa som började med en moppetävling vid BP-macken i Skara.
- Min moped var i ett ganska dåligt skick så jag fick låna min mammas, säger Per-Olof. Tävlingen på hemmaplan gick bra. Så bra att vi gick vidare till Sverigefinalen i Malmö.
- Det hade tävlats på 18 olika orter i Sverige. Vi var tre från Skara som gick vidare, säger Roland.
Väl i Malmö fick grabbarna ta in på hotell. När Per-Olof lämnade sitt rum sprang han på ett ansikte han kände igen i korridoren.
- Floyd Pattersson stod där. Jag lyckades få en autograf av honom, säger Per-Olof.
Så blev det middag på hotellet. Per-Olof och Roland fick då äta något de aldrig hade ätit tidigare.
- Pommes Frittes. Det hade vi aldrig hört talas om tidigare, säger Per-Olof.
Drygt 4 000 personer följde tävlingen i Malmö där 18 deltagare var med. Sex gick vidare till den stora Europafinalen i Rom där 65 åkare, från hela Europa, skulle göra upp om segern. Bland dom fanns Per-Olof och Roland.
- Alla vi 18 svenskar som tävlade i Malmö fick åka med till Italien, säger Per-Olof.
En av hedersgästerna på tävlingen var den Argentiske F1-föraren Juan Manuel Fangio som hade vunnit VM-titeln fem gångar och som var en stor idol i Italien.
Ett exklusivt möte, Juan Manuel Fangio och Roland Johansson
Under vistelsen i Italien fick moppe-grabbarna åka runt och se flera av de mest intressanta städerna. Den stora händelsen var ändå olympiaden.
En fantastisk upplevelse för två 15-åringar. Den som gjorde starkast inryck på de grabbarna var löparen Wilma Rudolph. Hon som vann 100 m och 200 m. Rudolph var dessutom med i det vinnande stafettlaget på 4 x 100 meter.
- Jag blev oerhört fascinerad av Wilma Rudolph. Hon var en av 22 syskon i familjen. När Wilma var ung visade det sig att hon led av polio. Mamman körde henne till sjukhus två gånger i veckan för behandling. Ett sjukhus för svarta, berättar Roland.
Trots sjukdomen blev alltså Wilda Rudolph världens bästa löpare 1960.
När Roland och Per-Olof kom hem från ”sitt livs” resa stod två spritter nya mopeder och väntade på dom.
Nästa gäst blir Hasse ”Buttis” Johansson den 21 december.
LP
När Härlunda IF:s fotbollslag fick straff var det oftast Axel Uhlander som klev fram.
Axel spelade i A-laget i 27 år. Han var också den givna straffskytten. Missade nästan aldrig.
Axel Uhlander avtackas efter
27 år i Härlunda IF. Foto IngemarAndersson
Så hände det: Axel slog en boll i stolproten i en bortamatch mot Vättlösa. Lagkamraterna och medrest publik trodde knappast sina ögon. Var det möjligt att Axel Uhlander kunde missa en straff?
Allra mest överraskad var nog Axel själv. Hade svårt att förstå vad som hänt. När det blev paus stegade han fram och tillbaka mellan målstolparna. Han bad domaren om hjälp. En tumstock letades fram. Och precis som Axel anade var målet för litet.
Mätningen visade att måttet felades med 20 centimeter. Därmed fick Axel Uhlander upprättelse. Han som alltid slog bollen strax intill den vänstra stolpen.
Torsten Andersson förmedlade den här lilla fina händelsen vid vår träff i tisdags. Inför drygt 50 medlemmar berättade Torsten och Ingemar Andersson om Härlunda IF:s historia.
En lång och imponerande historia. Fotboll var bara en del av föreningens verksamhet. HIF blev nästan 90 år. Bildades 1931. Ifjol tog den sista delen av verksamheten slut. Fotbollen gick i graven, som det sista livstecknet i Härlunda IF.
De senaste åren har det mest handlat om ett A-lag i fotboll. Inte ens det. I slutskedet slogs verksamheten ihop med Hangelösa IF. Två föreningar på ömse sidor om Skara. Två föreningar med HIF som initialer.
En gång i tiden hade Härlunda IF en blomstrande ungdomsverksamhet. Ett 80-tal ungdomar fanns med. Fyra pojklag, ett juniorlag.
- Leif Ask var en verklig eldsjäl som tog hand om ungdomarna. Han köpte till och med en buss med egna pengar för att köra lagen till bortamatcherna, berättar Torsten Andersson.
Härlunda IF höll till och division 6 och 7. Några stora lagrar blev det aldrig. Om man bortser från NLT:s tröstboll som klubben fick 1968.
- Den fick vi för att ha släppt in mest mål i de lokala serierna, säger Torsten Andersson med ett skratt.
Både Torsten och Ingemar spelade under många år i Härlundas A-lag. De blev trogna föreningen genom alla år.
- Ingemar var så bra att han mycket väl hade kunnat spela högre upp i seriesystemet, säger Torsten.
Jodå, Skara IF var och ryckte i Ingemar under SI:s storhetstid 1956.
- Jag jobbade på Skara Pappershandel när Stig Rehn och Stig ”Max” Larsson kom på besök, säger Ingemar.
Ärendet var att försöka få Ingemar att skriva på för SI. Men så blev det inte.
- Vad skulle en kille från Härlunda i SI att göra. Dessutom trivdes jag väldigt bra i Härlunda. Vi hade alltid roligt, säger Ingemar.
Även om fotbollen haft en framträdande roll i Härlundas historia hade föreningen alltså flera andra idrotter i sin verksamhet. Bordtennis, gång, löpning, skidor.
Stilstudie av Torsten Andersson. Foto: Ingemar Andersson.
I gång fanns två riktiga stjärnor i Torbjörn Andersson och Gunnar Sandström. Gunnar hade också stora framgångar i terränglöpning. Bland annat med sju raka segrar i Kretsmästerskapet.
- Det var en njutning att se Gunnar när han kom springande i skogen. Som en gasell, säger Torsten Andersson.
Sveavallen var Härlundas första riktiga fotbollsplan. 1962 flyttade Härlunda IF till den natursköna Källebacken. Där byggdes det så småningom även en klubblokal.
Numera är det polisens hundar som tränar där. Ifjol såldes Källebacken. Därmed gick också Härlunda IF i graven.
LP
Veckans tisdagsträff var förlagd till klubbstugan hos Axvalls IF. Ett 40-tal medlemmar var med när vi fick veta en hel del om Axvalls IF:s historia, och hur klubben ser ut idag.
Axvalls IF bildades 1923 och fyller alltså 100 år om två år. Med tanke på vad vi fick höra i tisdags så är det en pigg hundraåring som kommer att fira jubileet.
Janne Åkesson har varit med länge. Uppväxt i Axvall så har AIF alltid varit Jannes klubb. Han var under många år en av de mer tongivande spelarna i AIF:s A-lag.
- Jag vet att det togs gräs från Heden när fotbollsplanen skulle läggas. Och det visade sig vara en bra idé för planen har alltid varit bra här i Axvall, säger Janne.
Vid några tillfällen har Axvalls IF varit uppe i division 4. 1962 var ett sådant år och självklart var Janne Åkesson en av spelarna i laget. Axvall tränades då av Erik ”Kirre” Andersson från Skara.
- Jag får tårar i ögonen när jag tänker på ”Kirre”. Vi var ett par killar från Axvall som spelade ishockey i Skara. Efter varje träning följde ”Kirre” oss till tåget så att vi kom hem ordentligt. Han var som en far för oss, säger Janne.
Förutom fotboll och ishockey har Janne Åkesson också spelat bandy. Axvall hade under några år bandy på programmet. Från början höll bandyspelarna till på Vingsjön. Ibland var isen så skör ut i kanterna att ingen vågade åka dit för att lägga hörna.
- Vi körde med fem hörnor straff, säger Janne.
För att få pengar till bättre bandyklubbor arrangerades danser i Lägerhyddan och pjäxdans på isbanan.
När Janne Åkesson sorterar i sina minnen vill han gärna berätta att Axvalls IF en gång slog Skövde AIK med 4-0. Ett annat minne är en match mot Heimer 1980. Jannes son Joakim hade lämnat AIF för Heimer och som kompensation för det så kom Heimer på besök för en träningsmatch. Axvall hade då lånat in förre proffsspelaren Ove Grahn.
När Heimers Janne Svensson tacklade Ove Grahn lite bryskt i ilsknade Ove till med kommentaren: ”Du kan väl ta det lite lugnt, känner du inte igen mig”?
Jannes replik kom snabbt: ”Nej, vi har inte mött Axvall tidigare.”
Stig Rehn och Lars-Olof Larsson är två andra spelare som betytt mycket för Axvalls IF. När Axvall vann serien 1968 gjorde Stig Rehn 32 mål. Därmed delade han segern i seriens skytteliga med en spelare i Källby.
Stig Rehn och Lars-Olof Larsson var två vassa spelare i Axvalls IF
- Jag fick en pokal och en årsprenumeration på Skaraborgs läns Tidning, säger Stig.
I Axvalls samhälle bor knappt 1 200 personer. För många är föreningen och verksamheten på idrottsplatsen en viktig del av fritiden. Föreningen har nästan 600 medlemmar.
- Vi vill att alla skall kunna vara med, att det skall vara kul att spela fotboll i Axvalls IF, säger ordföranden Stig Larsson.
I stället för att sälja bingolotter, julkorv, kalendrar och sånt som idrottsföreningar ofta sysslar med satsar Axvalls IF på att få in pengar genom arbete. Föreningen sköter bland annat gräsklippning och snöröjning åt kommunen. Har dessutom ansvaret för badplatserna vid Vingsjön och Näs.
- Vi brukar också jobba under Stochampionatshelgen. Sedan har vi en egen ungdomscup. På senare år har vi också varit medarrangör i Skadevi Cup, säger Stig Larsson.
Pengar som kommer in investeras i verksamheten. Klubbstugan har nyligen rustats upp. Automatisk bevattning av planerna har installerats. Nya duschrum har byggts.
- Vår filosofi är att inte använda pengar för att betala spelare, säger Stig Larsson.
Stig vill gärna framhålla seniorgänget som träffas vid klubbstugan varje onsdag. Ett entusiastiskt gäng pensionärer.
- De gör ett fantastiskt jobb och håller vår anläggning i fint skick, säger Stig Larsson.
Bröderna Janne och Pelle Åkesson pratar med Gull-Britt Alexandersson.
LP
A-pojkarna Skara HK:s hopp
Han har andats handboll i allmänhet och Skara HK i synnerhet sedan han var tio år.
Att inom loppet av en timme summera de drygt 60 år det innebär av träning, matcher, ledarinsatser och styrelseuppdrag är förstås omöjligt, även om Mats Magnusson gjorde ett tappert försök vid tisdagsträffen i Vilanhallen.
Mr Skara HK berättade om klubbens nu 76-åriga historia
Att det var just han, ofta kallad Mr Skara HK, som skulle skildra historien om den i fjol 75-årsjubilerande föreningen var på något sätt givet. Han hade tänkt ha det idrottsliga fenomenet, mångsysslaren Bosse Persson, som sidekick. Men denne konstaterade att det där med att hålla föredrag inte är hans grej; han låter heller insatserna på planen tala.
Skara HK bildades 1945, som så många andra föreningar vid den här tiden vid ett möte på Nockes. Några år tidigare hade läroverket fått en ny gymnastikbyggnad, och det här blev den nya föreningens första hemvist. Publikkapaciteten på den ena långsidans lilla läktare var begränsad, och när publiktrycket var som störst, bland annat i derbyna mot Lidköpings HK, hänvisades de yngre supportrarna till gymnastiksalens ribbstolar.
1963 byggdes Idrottshallen, som än i dag är Skarahandbollens borg. Med det fick föreningen också helt andra förutsättningar att bedriva verksamheten, och ungdomshandbollen tog fart på allvar. Mats Magnusson var bofast i A-laget från slutet av 60-talet fram till karriärens slut i början av 80-talet. Det här var en tid då föreningen i stort sett var ”självförsörjande”.
- Det var inte ofta vi hämtade spelare i Skövde.
Men det fanns undantag. Som målvakten Kjell-Erik ”Murarn” Larsson och kantspringaren Bertil ”Poff” Berglund. Den senare blev en stor publikfavorit, och publiksnittet under hans första säsong i klubben låg på hela 450.
Skara HK har genom åren åkt upp och ner i seriesystemet och därför kommit att kallas ”lindansargänget”. Den största sportsliga framgången nåddes den 3 april 1995, då man tog sig upp i division I. Spelande tränaren Jonny Öhrbom och mittsexan Anders Dahlström gjorde sju mål var i den avgörande segermatchen.
Men ingen av dessa, eller mer nutida stjärnor, fanns bland de 50 medlemmar som tagit sig till den här tisdagsträffen. Här fanns i första hand representanter för Skara HK:s 50-, 60-, 70- och 80-tal i form av Björn Söderlund, Bo ”Fotte” Lundberg, Lars-Anders ”Lajen” Jonzon, Bosse Persson och Leif Nordh. Den senare hade en benägenhet att skjuta i stort sett så fort han fick bollen, vilket också ska ha resultat i 24 mål i en och samma match. Leif har för övrigt en yngre bror som också satt avtryck i föreningen, om än på ett lite annorlunda sätt. Rolf Nordh var en säker straffskytt, men fick oftast lite speltid. Efter att i en match ha gått in och gjort två straffmål men i övrigt varit bänkad under den första halvleken, valde han att inte komma till spel i den andra. Efter matchen sågs hans tröja snyggt upphängd i omklädningsrummet med en vidhängande lapp: ”Behöver ej tvättas”.
Att Skara HK i fjol tvingades ta seniorlaget ur seriespel på grund av spelarbrist var förstås en missräkning. Men Mats Magnussons konstaterade att det trots allt finns hopp för framtiden. I dag har föreningen omkring 300 ungdomar och ett 40-tal ledare i verksamheten. Vägvisare är A-pojkarna, som gått vidare i USM.
Christer Clausson
En kort stund efter vår senaste tisdagsträff kom det dystra beskedet att vår styrelseledamot Jan-Olof Bohlin har gått bort. Jan-Olof insjuknade hastigt i lördags och somnade in i tisdags. Han blev 73 år.
Jan-Olof var en engagerad medlem i Skara Idrottshistoriska Sällskap. Han sågs ofta på våra träffar. Jan-Olof var också en värdefull ledamot i vår styrelse. Han hade en god förmåga att bidra med klokhet innan vi fattade beslut. Hans argumentation var alltid väl underbyggd.
Jan-Olof, med rötterna i Grästorp, hade en egen lång och framgångsrik idrottskarriär bakom sig. Han gav stora delar av sitt liv åt motorsporten. Jan-Olof var under många år en uppskattad co-driver åt många av världens bästa rallyförare. Runt om i hela Europa.
1980 var Jan-Olof med och vann en deltävling i Barum
Rally i Tjeckien. Vid ratten satt då norrmannen John Haugland
Jan-Olof var också under många år ordförande i Svenska Bilsportförbundet.
Ifjol blev Jan-Olof Bohlin invald som medlem nr 6 i Skaras Hall of Fame med motiveringen:
” Han har assisterat några av världens bästa rallyförare, med stor framgång, i nästan hela Europa. Detta kryddat med uppdraget som ordförande i Svenska Bilsportförbundet.”
Tyvärr hann Jan-Olof Bohlin inte att ta emot diplomet för utmärkelsen. Tanken var att utdelningen skulle ske senare i höst.
Vi i Skara Idrottshistoriska Sällskap sörjer nu en god vän, en medlem som alltid ville verka för sällskapets bästa.
Styrelsen genom Lennart Persson
Stenums IF som Åshöjdens BK
En titt in i gymnastiksalen i den gamla skolan i Stenum säger det mesta. Måtten är tio gånger fyra meter. Som ett väl tilltaget vardagsrum.
Det här var här sagan om Stenums IF började. Här togs de första stapplande stegen mot eliten.
Som en av gästerna sa i tisdags: Det känns som tv-serien om Åsundens BK.
Träffen i tisdags var utlokaliserad till Stenums skola. Många letade sig dit för att höra berättelsen om Stenums IF. Vi var cirka 55 medlemmar som fascinerades av Stenums IF:s historia. Framförd på ett utmärkt sätt.
Monica Blomster och Tore Rapp hade förberett sig väl. Båda var med från början. Monica som spelare. Tore som ledare.
Under cirka en timma fängslades publiken av hur Stenums IF vandrade från spel i Korpen genom seriesystemet upp till Elitserien. Vedermödor. Uppoffringar. Stora ledarinsatser. Hungriga spelare som ville något med sin handboll.
1961 bildades Stenums IF. Bordtennis stod då på programmet. Ett par år senare tyckte de cirka 200 invånarna i byn mellan Skara och Axvall att damhandboll skulle passa bra. Och så blev det. Det vart Åke Thelander och Stig Rehn som födde idén.
Damhandbollen växte snabbt och blev ganska snart den enda sporten i Stenums IF. 30 år senare utklassade Stenums IF storlaget Sävehof i Elitserien.
Som sagt, det liknar Åshöjdens BK,
Monica Blomster var med från början. Tjejen var bara tolv år när hon debuterade i A-laget. En av hennes medspelare då var mamma Gunnel Blomster. Monica har spelat handboll i Stenums IF under fyra decennier. Hon avslutade karriären i Stenums farmarlag 1990.
En utflykt blev det till Skövde HF. Monica återvände efter en säsong. Hemlängtan blev för stor. I Stenums IF har hon tränat lag i alla åldrar. Hon har varit styrelseledamot och kanslist. Totalt har Monica verkat 45 år i handbollens tjänst. Med tre år i det svenska juniorlandslaget.
Två av eldsjälarna i Stenums IF var Åke ”Johan” Thelander och Tore Rapp. Monica berättar att Tore tränade alla flicklag. Handboll sju dagar i veckan. Och när tjejerna behövde skjuts till eller från någon fest ställde Tore alltid upp.
Sedan 1993 finns inte Stenums IF längre. Åtminstone inte formellt. Men alla vet att Stenums IF är en del av Skara HF. 1993 slogs ju Stenums IF och Hangelösa HF ihop. Och det blev alltså Skara HF som ifjol gick till semifinal i Elitserien.
Vi fick vara med om en härlig eftermiddag i Stenums skola. Ett varmt tack till Monica, Tore och övriga som bidragit för en fantastisk träff.
Lennart Persson
Brottning stod på programmet vid sällskapets tisdagsträff. 35 medlemmar hade samlats i Vilanhallen.
Från början var brottning en av idrotterna i Skara IF. SI. När SI hade stora framgångar i fotbollen, med spel i dåvarande division ll, hamnade brottningen i skymundan. Brottarna bröt sig då ur och bildade en egen förening. Brottarklubben Sana. Året var 1956.
En av de drivande i BK Sana var Erik Söderlund. Inflyttad till Skara startade han en egen rörfirma. Den karismatiske Erik hade god kunskap om brottning med sig i bagaget. Han hade bland annat varit rikstränare i Norge under ett par år.
När Idrottshallen invigdes 1963 såg Erik Söderlund till att en landskamp i brottning förlades till Skara och den nya Idrottshallen. Han fick god hjälp av fabrikören Ernst Skarp som ägde Brännebrona cementgjuteri, utanför Götene, och som hade stor kärlek till brottningen.
Ernst och Erik erbjöd Svenska Brottningsförbundet ett träningsläger med Brännebrona värdshus som bas. Kravet var att en landskamp skulle hamna i Skara. Och så blev det alltså. Sverige mötte Danmark. En av brottarna i det svenska landslaget var Sanas Bengt-Inge Johansson.
Alf och Uno Ek var under många år brottare i Sana. De berättade om träningar och tävlingar i Teaterhuset och andra ställen. Under en period tränade brottarna i Flickskolans gymnastiksal. Vilket fick Gull-Britt Alexandersson att berätta:
- Jag gick där då och minns lukten efter brottarna fortfarande, sa Gull-Britt.
Så småningom fick brottarna en egen lokal i Idrottshallen.
- Det var ju underbart, säger Alf Ek.
På bröderna Eks tid fanns både seriebrottning och Fyrstads. Sana hade många brottare och inför matcherna var det inte sällan uttagningsmatcher innan lagen togs ut.
- Det gällde att vinna de där uttagningarna för att komma med i laget, minns Uno Ek.
På frågan om vilka som varit Skaras bästa brottare genom tiderna är Uno och Al Ek överens:
- Bengt-Inge Johanson och Åke ”Spira” Larsson.
Vem i Sana var då den starkaste?
-Göte Mollstedt. Fick han grepp på en motståndare kramade han musten ur denna tills det blev fall, säger Uno.
Nästa tisdagsträff blir det 12 oktober. Då kommer det att handla om Stenums IF. Vi flyttar då ut till Stenums skola där föreningen en gång i tiden startade sin handboll.
LP
Jan-Åke Ek är medlem nr 2 i Skara Hall of Fame.
Vid vårt senaste tisdagsmöte berättade Jan-Åke om sin framgångsrika karriär som cyklist. Om åren tillsammans med Fåglum-bröderna. Om den fina vänskapen med Erik Fåglum.
Jan-Åke har vunnit tre SM-guld i lag och ett silver i landsvägsåkning.
Han var reserv på plats i Mexico-OS 1968. Där tog de fyra Fåglum-bröderna silver i lagtempo.
Den av bröderna som Jan-Åke har mest kontakt med idag är Erik Fåglum.
- Vi pratas vid åtminstone en gång i veckan, säger Jan-Åke.
Gäst och gäst, förresten. Jan-Åke är alltid med när vi träffas. Klubbmästaren som ser till att det blir fika på våra möten.
Bland publiken den här dagen fanns fyra nya medlemmar som vi hälsar välkomna till Sällskapet.
Den 28 september står brottning på programmet. Då gästas vi av några gamla Skarabrottare. Men redan på tisdag är det en vanlig tisdagsträff. Med fika och tjöt.
LP
Tisdagens årsmöte i Sällskapet genomfördes utan någon som helst dramatik. Det blev omval på alla poster. Årsmötet skulle egentligen avhållits i början av året men av kända skäl flyttades det till september.
Kjell Nordström ledde förhandlingarna med Benny Ternemar som protokollförare.
Skövde AIK:s gamla stormålvakt Janne Åberg gästade årsmötet för att berätta om vår nya hemsida. Janne har lagt ned många timmar för att få den på plats. Och för att få all dokumentation om alla föreningar överförd från den gamla sidan. Vi är innerligt tacksamma för det jobb Janne har lagt ned.
Janne avslutade sitt framförande med en liten egenhändigt skriven visa.
Vår medlem Gull-Britt Alexandersson hade en gång i tiden fått en uppmaning från sin pappa att ”se en Finnkamp”. Nu har hon gjort det. Gull-Britt var med på den resa som Westgöta Idrottshistoriska Sällskap arrangerade till den nyligen avgjorda Finnkampen på Stockholms Stadion.
Om denna resa berättade Gull-Britt på sitt alltid lika entusiastiska sätt. Det blev ett fint inslag innan Jan-Åke Ek drog i gång med kaffeserveringen.
Från och med nästa tisdag (14 september) är det meningen att vi skall ha våra tisdagsträffar. Som alltid i Vilanhallen 14.00.
På tisdag kommer Jan-Åke Ek att berätta om varför han blev cyklist. Vi kommer att få en inblick i hans långa och framgångsrika karriär.
Valen:
Ordförande: Lennart Persson
Vice ordförande: Kjell Nordström
Sekreterare: Benny Ternemar
Kassör: Kristina Berglund
Ledamöter: Bosse Persson, Jan-Olof Bohlin, Bengt Andersson
Klubbmästare: Jan-Åke Ek
Revisor: Roger Johansson
Valberedning: Anders Jacobsson (sammankallande), Bengt-Göran Nilsson, Kjell Nordström
Lennart Persson
Årsmötet kommer att hållas mån 7 september 14.oo i Vilanhallen. Verksamhetsberättelse, årsredovisning, revisionsrapport och valberedningens förslag är publicerade här nedan.
Då gästas vi av Skövde AIK:s gamla stormålvakt Janne Åberg. Janne har hjälpt oss med den nya hemsidan och kommer att informera om den.
Väl mött i Vilanhallen, tisdag den 7 september, 14.00
Styrelsen
Under andra delen av 1900-talet byggdes många festplatser och dansbanor i Skara kommun. En av de störta, och mest populära, var Myråsen i Skånings-Åsaka. Några kilometer från Skara, mot Lundsbrunn. Under pingsthelgerna vallfärdade folket dit. Publikrekordet lär ha varit drygt 3 000 personer.
Vid festplatsen fanns en parkeringsplats som så småningom blev en fotbollsplan. Där höll Skånings-Åsaka SK till under många år.
- Vi fick arrendera marken av torparen Johan Jonsson, säger Peter Hellner.
Peter Hellner spelade i Skånings-Åsakas i 23 år. Började i B-laget men blev sedan en pålitlig A-lagsspelare. Sin sista match gjorde Peter som 40-åring. Han var klubbens kassör i 35 år.
- En gång om året var jag hos Johan för att betala arrendet. När han väl fått pengarna ville han alltid bjuda på en sup. Eftersom jag körde bli tackade jag förstås nej. Men Johan propsade, han tyckte inte jag hade så lång bit att köra, säger Peter.
Skånings-Åsaka började seriespelet 1963. Då i division 7. De flesta av åren tillbringades i sexan. En gång var faktiskt laget nära att avancera till femman. Kvänum vann serien det året.
- Vi vann en match och spelade oavgjort i den andra mot Kvänum. Tyvärr spelade vi bort seriesegern mot Ardala. Det var 1979, vårt bästa år, minns Peter.
Ungdomsverksamheten var stor under 70-talet och fram till mitten av 80-talet. Tack vare Valter Wejshag som var en engagerad ledare. De flesta av spelarna kom från Skara, Några från Lundsbrunn, Vättlösa och Varnhem.
- Jag var 17 år när jag kom hit från Varnhem där jag växte upp. Vi var tre grabbar från Varnhem som då skrev på för Skånings-Åsaka, säger Peter.
Vi står vid Johan Johanssons förfallna torpstuga. Några spår av varken festplats eller fotbollsplan finns inte kvar. Nu växer säden i den varma sommardagen. Ljudet från vindkraftverken i bakgrunden kommer smygande.
- För Johan Jonsson blev fotbollslaget som hans familj. Han var ensamstående och kom alltid ned till planen när vi tränade och spelade, säger Peter Hellner.
Peter pekar bort mot platsen där fotbollsplanen fanns. Berättar att det fanns två baracker där lagen bytte om. Några duschar fanns inte på den tiden.
- Vi fick hälla upp vatten ur en brunn i mjölkkrukor. Där fick vi blaska av oss, berättar Peter.
Så småningom byggdes ett klubbhus med omklädningsrum och duschar.
Myråsens fotbollsplan hade nästan alltid hårt underlag. Någon kallade den för Azteka. Stadionen i Mexico City som är känt för sitt hårda underlag.
- Det hjälpte inte att vattna på Myråsen. Marken var hård och torr. Ibland kom det stora jordmoln från potatisodlingarna runt omkring, säger Peter.
Skånings-Åsaka SK bildades 1940 av bröderna Gösta, Bertil och Paul Magnusson. Då med skidor på programmet. Det är förför SK i klubbnamnet står för Skidklubb. Senare blev det även fotboll i skidklubben.
Efter att Johan Johansson gick bort fick klubben ärva både mark och pengar. Fotbollsverksamheten lades ned år 2000 och fyra år senare gick klubben upp i Bygdegårdsföreningen. Den föreningen fick då ta över alla tillgångar som fanns i Skånings-Åsaka SK.. Enligt Peter Hellner runt 300 000 kronor. I arvet fanns också en bastu, i anslutning till bygdegården, som klubben hade köpt av Skara kommun för en krona.
Bastun är fortfarande i bruk. Peter rotar där fram en väska med klubbens matchtröjor. Och trots att Skånings-Åsaka SK inte finns längre är klubben fortfarande ägare till bastun.
- Byråkratin har hindrat oss från att skriva över bastun till bygdegårdsföreningen. Så nu äger klubben bastun, även om inte klubben inte finns, säger Peter och skrattar.
Lennart Persson
Fotnot: Denna artikel har tidigare publicerats i Skaraborgbygden.
Ett spännande program i höst
Efter långt uppehåll hoppas vi att åter igen kunna träffas efter sommaren. Kjell Nordström och Jan-Åke Ek har snickrat ihop ett intressant program med början i september.
Vi planerar också för en resa till Degerfors. Det blir förstås en allsvensk match på Stora Valla. Dessutom kommer vi att besöka det fina fotbollsmuséet som finns i anslutning till Stora Valla.
Så här ser programmet ut:
7/9 Årsmöte
14/9 Varför blev det cykel? Jan-Åke Ek om sin elitkarriär.
28/9 Brottningen i Skara på 50- och 60-talen.
Åke "Galento" Karlsson med flera.
12/10 Stenums IF. Gunnel Blomster med flera berättar.
26/10 Skara Handbollsklubb 75 år. 1945-2020.
Mats Magnusson och Bosse Persson.
9/11 Fotboll, bandy och ishockey.
Jan Åkesson berättar om sina aktiva år.
23/11 Minnen från Härlunda IF. Torsten och
Ingemar Andersson.
7/12 Minnen från en resa till Rom-Olympiaden 1960
för två 16-åringar från Skara. P-O Agerborn
och Roland Johansson.
21/12 Minnen från bordtennisen i Skara.
Hasse "Buttis" Johansson med flera.
Samliga träffar i Vilanhallen 14.00
Han började jobba ideellt med att bygga banor, hinder och skötsel av banorna i Skaraortens Ryttarförening 1960.
Efter 60 år i Ridsportens tjänst har Bo Österlund tilldelats Svenska Ridsportförbundets förtjänstmedalj i guld.
Skarabördige Bo Österlund har själv varit aktiv ryttare Framför allt i fälttävlan. Han har också en lång ledargärning bakom sig. Bland annat som förbundskapten för fälttävlansjuniorer och ponnyryttare i fälttävlan.
I december fyller Bo Österlund 75 år. Han är fortfarande aktiv som ledare. Främst i Södertälje Ridklubb.
Bo är medlem i vårt sällskap. I oktober ifjol gästade Bo Österlund oss i Vilanhallen. Han berättade då om sin fantastiska resa från ridhuset i Skara ut i vida världen.
Skara IHS gratulerar Bo Österlund till den fina utmärkelsen.
Lennart Persson
Årsmötet flyttas fram
Vid Sällskapets senaste styrelsemöte (18/1) beslöts att årets årsmöte skulle avhandlas den 18 mars. Vi hoppades då att pandemin skulle släppa sitt grepp om oss.
Så blev det inte. Vi befinner oss fortfarande i en svår situation och den närmaste framtiden är oviss.
Därför kommer årsmötet att skjutas fram ytterligare en tid. Liksom hur vi skall genomföra mötet.
Detta strider förvisso mot stadgarna. Enligt dessa skall årsmöte genomföras senast den 31 mars. Styrelsen anser dock att det utan problem för Sällskapet kan flyttas framåt en tid.
Årsmötet kommer att hållas mån 7 september 14.oo i Vilanhallen. Verksamhetsberättelse, årsredovisning, revisionsrapport och valberedningens förslag är publicerade här nedan.
Styrelsen
Den 18 januari hölls ett styrelsemöte i Vilanhallen.
Här kommer en kort rapport från det mötet:
-
Medlemmar
2020 hade sällskapet 141 betalande medlemmar. Under året gick några tyvärr bort. I inledningen av det här året har några medlemmar bett att få lämna föreningen. Samtidigt har vi fått en del nya medlemmar. Vi har nu drygt 150 medlemmar som har betalat medlemsavgiften.
100 kronor kostar det att vara medlem. Av den går 50 kronor per medlem till tidningen Westgötarnas Idrottshistoria som utkommer med fyra nummet per år.
-
Ekonomi
Eftersom vi numera inte har några utgifter för lokalhyra är ekonomin god. Cirka 50.000 kronor finns i likvida medel. De enda fasta kostnader vi har är för hemsidan, internet och diplomen till de som väljs in i Hall of Fame.
Medlemsavgiften sänktes för några år sedan från 200 kronor till 100 kronor. Styrelsen anser att det inte finns skäl att nu höja den igen.
-
Tisdagsträffar
Så fort det är möjligt kommer vi att åter arrangera våra tisdagsträffar med inbjudna gäster. Längst fram i kön står Stenums IF. Andra planerade träffar kommer att handla om motorsport och trav. Skara HK finns också med i planerna. SHK fylld ju 75 år ifjol.
-
Resa
Tyvärr fick vi ställa in vår resa till matchen mellan IFK Göteborg och Malmö FF i våras. Nu planeras för en resa till Degerfors med match i Allsvenskan på klassiska Stora Valla och besök på det fina fotbollsmuseet där. Den resan kommer dock inte att ske förrän i höst. Vi hoppas att pandemin släppt sitt grepp om oss då.
-
Årsmöte
Enligt stadgarna skall årsmötet ske senast mars månads utgång. Styrelsen beslöt att årsmötet skall genomföras den 23 mars. Om det kommer att ske i Vilanhallen eller digitalt får vi återkomma till.
Har du några synpunkter om vår verksamhet så mejla gärna till:
Hälsningar
Styrelsen
Året blev inte riktigt som vi hade tänkt oss och stora delar av vår verksamhet har legat nere.
Nu kan vi bara hoppas på ett bättre 2021.
Därmed är det också dags att betala medlemsavgiften för kommande år. Den är på 100 kr. 50 kronor av hundralappen går till tidningen Westgöta Idrottshistoriska Sällskaps Tidning som du får i brevlådan fyra gånger per år.
För att vi skall kunna administrera så att du får tidningen även nästa år ber vi dig betala medlemsavgiften senast den 31 december.
Bankgiro: 393-5038.
Swish: 123 203 40 80.
OBS: Glöm inte att ange ditt namn.
Hälsningar
Styrelsen
Den 11 november år 1900 bildades Skara IF. Den förening som i folkmun ofta kallas för SI.
120 år sedan alltså. Därmed den äldsta fotbollsföreningen i Västergötland. Låt vara att SI inte är en aktiv förening längre. Men föreningen lever och skulle ha firat 120-årsjubileum med årsmöte i onsdags. Tyvärr gick det inte att genomföra på grund av pandemin.
SI är Skaras mest anrika idrottsförening. Matchen mot Örgryte i division ll 1956 lockade inte bara storpublik till Skaravallen. Den omskrevs också i en mängd tidningar runt om i Sverige.
120 år är något att lyfta på hatten för och här på vår sida finns många dokument och bilder som visar SI:s betydelse för idrotten i Skara.
Lennart Persson
Facklan kom från Köpenhamn. Över med färja till Malmö och så vidare upp genom Sverige. Den olympiska elden.
Året var 1956 och OS skulle avgöras i Australien. Karantänsregler där satte dock stopp för hästarna. Därför fick Stockholm ta över den delen. Det som blev Ryttarolympiaden i Stockholm 1956.
Elden fortsatte genom Skåne, över Småland till Västergötland. Från Falköping mot Skara. Vid Härlunda, några kilometer innan Skara, tog ryttare från Skara emot den olympiska elden. Bertil Holmqvist bibringades facklan. Till häst förstås. Och förde den vidare till Stortorget i Skara.
Om detta berättade Gull-Britt ”Gullan” Alexandersson vid den senaste tisdagsträffen hos Sällskapet. Med stor inlevelse och entusiasm. Gullan var 15 år när hon var med om denna historiska händelse.
För Gullan har hästar följt henne genom livet. Som ung tjej blev ridhuset i Skara hennes andra hem. Till viss fasa hos föräldrarna som drev bosättningsaffär i Skara. De gillade inte alls att dottern kom hem med hästlukt i kläderna.
En gång bar det sig inte bättre än att Gullan blev avkastad av en av hästarna i ridhuset. Hon blev ordentligt skrapad på ena sidan av ansiktet. Under cykelturen hem till pappa och mamma kom Gullan på en plan. Hon skulle använda en vit lögn, att hon blivit prejad av en bil på hemvägen och ramlat i gatan.
Dagen efter avslöjades bluffen. En dam, som hade hört talas om ridolyckan, kom in i föräldrarnas affär och beklagade sig över olyckan i ridhuset.
När det var dags för olympiaden i Stockholm var alla landets ryttarföreningar inbjudna till den pampiga invigningen. Hästar fick lånas i Stockholm med omnejd. Gullan var en av ryttarna från Skara. Hon fick rida en häst från K1.
När ceremonin var över skulle Gullan rida sin häst tillbaka till K1. Då bar det sig inte bättre än att hästen kom i sken. Gullan var oförmögen att få stopp på kusen. Vid stallet stod brandbilar och polisbilar. Slangar låg utspridda.
- Jag skrek åt poliserna att de skulle stoppa trafiken för jag fick inte stopp på hästen.
Väl vid stallet blev det däremot stopp. Stalldörren var stängd och hästen kom inte längre.
- Det var en himla tur att dörren inte var öppen, annars vet jag inte hur det hade gått.
När väl Gullan klarat sig undan den här händelsen utan några skador såg hon att hela K1:s ridhus stod i brand.
Gullan berättade också om Illuster och Petrus Kastenman som vann OS-guldet i fälttävlan 1956. En häst som Petrus hade valt ut på försvarets remontdepå i Gudhem.
- Men Illuster var faktiskt uppfödd på Öland, säger Gullan.
En fantastisk berättelse av en fascinerande kvinna. En historisk händelse i Skara som vi ett 20-talet medlemmar fick ta del av. Det blev en härlig eftermiddag i Vilanhallen.
Lennart Persson
Olympiska elden kom till Skara
När olympiaden avgjordes i Melbourne 1956 gick det inte att genomföra ridtävlingarna där på grund av karantänsregler för hästarna. Därför fick Stockholm ta hand om ridtävlingarna. Olympiska Ryttarspelen.
Den olympiska elden forslades genom landet och Skara var en av orterna där elden dök upp. Om detta berättar Gullan Alexandersson på vår nästa tisdagsträff.
Tisdag 27 oktober klockan 14.00.
Plats: Vilanhallen.
Precis som många andra provade Bosse Österlund på flera olika sporten i sin ungdom. Bland annat cykel och ishockey. I hockeyn var han till och med på en uttagning till Västergötlands tv-pucklag.
- Men eftersom vi inte hade någon konstfrusen is i Skara hade vi
inte tränat särskilt mycket när vi åkte till uttagningen i Mariestad.
Något spel i tv-pucken blev det alltså inte. Till slut fastnade Bosse för hästarna. I Skaras ridhus tillbringade han många timmar. Och sedan dess har han ägnat ett helt liv åt ridsporten. Både som aktiv, som tränare och som ledare. På meritlistan finns ett SM-silver i fälttävlan. I tisdags gästade Bosse Skara Idrottshistoriska Sällskap och berättade om sin resa från ridhuset i Skara ut i världen.
I 20 år var Bosse förbundskapten för det svenska juniorlandslaget i fälttävlan. Även om Bosse numera är pensionär (född 1946) så håller han fortfarande på att föra sina kunskaper vidare.
- Jag har ett par familjer som jag brukar åka till och hjälpa,
säger Bosse som numera bor på Hölö utanför Södertälje.
Men han har inte helt och hållet lämnat Skara.
- Jag har en lägenhet ovanför Nockes så att jag kan övernatta när
jag hälsar på mina närmaste som bor här nere, säger Bosse.
Det blev ett par trivsamma timmar i Vilanhallen där flera av Bosse gamla skolkamrater dök upp.
På tisdag blir det träff utan någon speciell gäst. En vecka senare, den 27 oktober, kommer Gullan Alexandersson till Vilanhallen för att berätta om när den olympiska elden kom till Skara. Gullan var förresten ridlärare åt Bosse Österlund en gång i tiden.
Lennart Persson
Bo Österlund är Skaragrabben som lämnade stan. Numera bor han på Hölö som är en ort i Södertälje kommun. Bo har under många år haft flera ledande befattningar i Svenska Ridsportförbundet.
Nu gästar Bo Österlund Skara under några dagar och i morgon, 13 oktober, är han tisdagsgäst hos Skara IHS. Kom och lyssna på hans resa från Ridhuset i Skara till toppen av ridsporten i Sverige.
Vilanhallen 14.00.
Skara Hall of Fame.
Klubben där framstående idrottsutövare och ledare hyllas.
Ifjol var det premiär Då valdes de fem första in:
*Petra Skogsberg
* Jan-Åke Ek
* Mattias Carlsson
* Göran Olsson
* Bosse Persson
Nu är det dags igen. Kommittén i Skara Idrottshistoriska Sällskap har kallat tre nya medlemmar i Skara Hall of Fame.
Vilka de tre är?
Det offentliggörs i morgon vid vår ordinarie tisdagsträff. Vilanhallen 14.00.
Lennart Persson
Efter ett långt uppehåll är vi nu redo för att åter starta tisdagsträffarna.
Självklart följer vi de råd som finns från Folkhällsomyndigheten. Det innebär att vi kommer se till att det går att hålla avstånd i vår lokal samt att det finns tillgång till handsprit. Dessutom skall vi undvika köer vid ingången och vid toaletterna.
Om du är sjuk eller visar symptom ber vi dig att stanna hemma.
Vi drar igång tisdagen den 15 september. Som vanligt är tiden 14.00.
Välkomna
Styrelsen
Minnesord Sjunne Jönsson
Sjunne Jönsson, en av vårt Sällskaps pionjärer, gick bort den 6 juli, i en ålder av 90 år. Sjunne var med i den grupp av idrottsentusiaster som bildade Skara Idrottshistoriska Förening år 1994. Föreningen som senare blev Skara Idrottshistoriska Sällskap.
Sjunne Jönsson var kassör i föreningen och uträttade ett förtjänstfullt arbete under många år i denna tjänst. I Skara Simsällskap verkade han som entusiastisk ledare under många år. Sjunne var också aktiv i Skara Filatelistförening och lade ner ett stort arbete även i den föreningen.
Lugn, saklig och kunnig var egenskaper som kännetecknade Sjunne, liksom en underfundig humor. Skara IHS minns Sjunne med värme och tacksamhet, hans gärning och minne lever kvar i Sällskapet.
Lars Lundberg
F.d. Ordförande
Kent ”Birka” Björk
Kent avled hastigt den 9 augusti och efterlämnar sin sambo Ing-Britt samt Roger och Stefan med familjer.
Kent växte upp i Kvänum innan familjen flyttade till Skara 1950 när fadern fick arbete på Götala som lantarbetare. Kent började i unga år på Scan och han blev företaget troget i närmare 50 år.
”Birka” var en bollbegåvning och han kom att bli en av Skara IF:s främsta spelare under närmare tio år. När han gjorde värnplikten på I 15 i Borås försökte Norrby värva Kent men han ville hem till Skara.
”Birka” var högeryttern som kunde runda backarna på ett sätt som fick backen att överväga om han skulle fortsätta spela fotboll, men han kunde även vara högeryttern som verkade ha tråkigt på sin kant. Kent var en bolltalang som även spelade ishockey på vintern, han var med i det första pojklaget som åkte till Göteborg för att spela GP-pucken och han kom även att spela i Skara IF:s A-lag i hockey.
Bosse Persson spelade fotboll ihop med Kent i SI under många år:
- ”Birka” var en av de bästa fotbollsspelare jag har spelat ihop med. Han var snabb och teknisk. De dagar Kent hade vaknat på rätt sida var han oerhört svårstoppad, säger Bosse.
- Jag mötte Kent när jag var ute och cyklade i fredags. Det här dödsbudet kom oväntat och är naturligtvis mycket tråkigt, säger Bosse.
Kent var medlem i Skara Idrottshistoriska Sällskap. Han var som person en blyg och försynt grabb som aldrig skulle framhålla sina egna kvalitéer. Däremot kunde han prisa andra framstående idrottsprofiler.
Kjell Nordström
En stor idrottsprofil i Jung, Emtunga och Skara avled den 18 juli 2020.
Sten-Olof Ohlsson sörjes närmast av hustrun Annika och två barn med
familjer.
Sten-Olof blev 85 år.
Han växte upp i Jung och kom att bli en stor idrottsprofil i vår del av
som var ett topplag i Skaraborg i slutet av 50-talet. Samtidigt var han
bandyspelare i Jungs IF och spelade där till slutet av 60-talet.
Sten-Olofs målvaktsspel blev vida känt i Västsverige. Norrby IF
försökte värva Sten-Olof till Borås-klubben. Men det blev istället Skara IF
som lyckades få Sten-Olof till att bli en av Skaras framgångsrikaste
målvakter i början av 60-talet.
Sten-Olof började som ung att jobba som bilmekaniker hos Haralds i Ljung
innan han fortsatte hos Egon Johansson i Kvänum som traktorreparatör.
Tillsammans med Åke Olsson övertog Sten-Olof bensinstationen i Kvänum
och blev senare ensam ägare och drev denna bensinstation med verkstad till
början av2000-talet.
Sten-Olof var en mycket uppskattad arbetsgivare och skapade en familjär
arbetsgemenskap med sina anställda.
När Sten-Olof och hustru Annika lämnade Kvänum som bostadsort och
bosatte sig i Skara blev Sten-Olof snart styrelseledamot i Skara
Idrottshistoriska Sällskap.
Sten-Olof var en lika trygg styrelseledamot som när han vaktade målet för
sina fotbollsklubbar.
Vi kommer att minnas Sten-Olof som en stor målvakt och framförallt som en fin
och lojal kamrat.
Lennart Persson
Ordförande i Skara Idrotts Historiska Sällskap
Kjell Nordström
Vice ordförande
Ifjol initierade Skara Idrottshistoriska Sällskap till Skara Hall of Fame. Då valdes fem medlemmar in: Petra Skogsberg, Jan-Åke Ek, Mattias Carlsson, Göran Olsson och Bosse Persson.
Nu tillkommer alltså tre medlemmar i denna förnäma församling. Namnen kommer att offentliggöras inom några veckor. Men så mycket kan sägas att det rör sig om en kvinna och två män. Varav en får utmärkelsen för en storstilad insats som ledare. De övriga två har internationella meriter på sitt cv. De tre representerar tre olika sporter.
När utdelningen av diplomen kommer att ske vet vi inte ännu. Vår förhoppning är att det skall ske i samband med en av Skara HF:s hemmamatcher.
Inge Karlsson har gått ur tiden
Inge Karlsson avled den 8 juli vid 72 års ålder.
Inge var en av alla Skara-ungdomar, födda på 40-talet som växte upp på 50-och 60-talet. För Inge och hans kamrater blev Skaravallen den stora lekplatsen.
Under ledning av Georg Svantesson drillades grabbarna
att ta Svenska Fotbollsförbundets teknikmärke. Inge var en av dessa grabbar som hade lättast att klaras alla dessa prov.
Men det var hockeyn som var Inges stors passion. Så fort det fanns is på Skaravallens hockeyrink så var Inge där för att träna sin skridskoåkning och sin klubbteknik.
Inge var utan tvekan den bäste i sin åldersklass och han representerade Västergötlands TV-pucklag under 2 år.
När Skara IF slutade med hockeyn i mitten av 60-talet spelade Inge med IK Star i Lidköping där han tillhörde de främsta spelarna.
När Skara IK bildades 1970 invaldes Inge tillsamman med sin
far Valter och Kjell Nordström samt Kjell Persson i styrelsen.
Inge spelade i Skara IK:s A-lag under de första åren innan han startade upp pojklagshockeyn. Inge hade en stor andel i Skara IK:s framgångar på ungdomssidan under 70-och 80-talet, med bl a finalspel i GP-pucken.
Inge har tillsammans med Björn Lidman stor del i Skara IK:s framgångar på ungdomssidan.
Nu har både Inge och Björn lämnat det jordiska livet, men om det finns ett ”liv efter detta”, så hoppas jag att Inge och Björn startar upp verksamhet för ungdomar som vill spela hockey.
Kjell Nordström
Ordf Skara IK 1970-1980
Adam Lind berättar i ett reportage om hur det gick till vid Skaras största idrottsevenemang genom tiderna.
Lennart Lundh har, efter många år av förtjänstfullt arbete, beslutat lämna posten som webmaster för den tidigare hemsidan.
IT-gruppens övriga medlemmar har varit Rolf Berggren, Hans-Bertil Hassel och Alf Andersson, vilka alla med sina olika specialiteter har gjort sidan till en skattkammare för intresserade av Skaras idrottshistoria.
Vi har nu skapat en ny hemsida på plattformen Idrottonline.
Det har varit ett gediget arbete, då t ex uppgifter från 90 föreningar har överförts från den tidigare sidan.
Ansvarig för byggandet av sidan har varit Westgöta IHS webbansvarige Janne Åberg.
Webbmaster för den nya sidan är Lennart Persson, vilken kommer att genomgå utbildning.
Synpunkter, idéer och nytt material till sidan är välkommet. Tills vidare kan dessa lämnas till Janne Åberg 070-653 42 93 eller via mail janneaberg39@gmail.com.
Vänliga hälsningar
Styrelsen Skara IHS
Här en bildkavalkad över Skaras gymnaster
Skara gymnastikförening bidrog till många friska kroppar.
Läs följande om verksamheten:
Skara IHS är klart för semifinal i Westgöta Idrottshistorias kunskapstävling. I tisdagens kvartsfinal i Vilanhallen, vann hemmalaget med 12-10 mot gästande Herrljunga. Det var hela tiden jämnt och publiken fick vara med om en spännande duell, med gamle Skarabon Lennart Karlsson som tävlingsledare.
I Skaras lag ingick den här gången, Lennart Persson, Kjell Nordström och Jan-Åke Ek med Bosse Persson som lagledare. Semifinal och final avgörs vid westgöta IHS årsmöte senare i höst.
Ett 80-tal personer bänkade sig i Roser’s Salonger för att lyssna till Tommy Söderberg. Inbjuden av Skara Idrottshistoriska Sällskap och Skara IF.
Det blev ett par intensiva timmar med en som alltid engagerad Tommy. Som pratade om sin egen inte särskilt framgångsrika karriär som fotbollsspelare. Vidare till tränarkarriären med bland annat tränaruppdrag i både Djurgården och AIK
- Pappa var ju gnagare så han blev inte särskilt nöjd när jag berättade om att jag skulle träna Djurgården. Så småningom blev det AIK även för sonen Söderberg.
Han förde ju ”Gnaget” till SM-guld 1992.
Kvällen handlade förstås mest om Tommys tid som förbundskapten för A-landslaget (1998- 2004). Under den tiden var Sverige i EM-slutspel två gånger och VM-slutspel en gång.
Den humanistiska sidan av Tommy Söderberg kom också fram. Tommy ställer ofta upp för de i samhället som har det jobbigt. Han åker till exempel regelbundet till ungdomsvårdsskolan på Visingsö för att prata med killar som har hamnat snett i livet.
Utan tvekan är Tommy Söderberg en person med många goda egenskaper. En förebild och ledsagare i den svenska idrotten.
Efter två timmar, som gick väldigt snabbt, applåderas Tommy Söderberg av den nyfikna publiken. Om Tommy själv hade fått bestämma hade han nog gärna hållit på i två timmar till.
1 - 45 av 45 nyheter