Lena Wiberg – en vrålstolt morsa

oktober 19, 2023 14:10:43 Lennart Persson

I tisdags hade vi besök av en stolt morsa. Lena Wiberg. Hennes dotter Stina Blackstenius, 27 år, är en av Sveriges bästa fotbollsspelare. Lillasystern Nina Koppang,21, är en stor talang och landslagsspelare i handboll.

-Såklart är jag stolt. Jag är vrålstolt, säger Lena.

 

Drygt 70 personer kom till Idrottshallen för att lyssna till Lena Wiberg. Hon är uppväxt i Skara. Dotter till Karl-Erik och Irene Wiberg.

-Det var ju här i Skara allt började. Mina föräldrar uppmanade oss barn att idrotta. Speciellt minns jag kretsmästerskapen i friidrott på Skaravallen där pappa var starter, berättar Lena.

Lena minns också kretsmästerskap i bordtennis. Träningen var förlagd hemma hos familjen Bonsén. Däremot blev det inte fotboll eftersom det inte fanns någon tjejfotboll i Skara på den tiden. Och handboll avrådde pappa Kar-Erik sin dotter från att börja med.

-Han tyckte jag hade så mycket annat att göra. Men jag var väldigt sugen på att börja eftersom jag hade flera kompisar som spelade handboll, säger Lena.

 

KREATIVITET OCH LEKFULLHET

 

Däremot blev det simning för Lena Wiberg. Det blev hennes huvudgren.

-Jag vill gärna återkomma hur mycket kreativitet och hur lekfullt det var under vår ungdom. Hur mycket vi rörde på oss och fick en grundkondition. Vi höll ju på jämnt, säger Lena.

Denna uppväxt har Lena Wiberg försökt att överföra till sina tre barn. Förutom döttrarna Stina och Nina även sonen Oscar.

Lena Wiberg lämnade Skara på allvar när hon blev färdig sjuksköterska. Några år senare blev Vadstena hennes hemort. Lena berättar att när hon studerade till barnmorska i Göteborg träffade hon Magnus Blackstenius. Han som är pappa till Oscar och Stina.

Magnus var från Vadstena. En stad som Lena föll för när de var där och träffade Magnus föräldrar.

-Jag kände då att där ville vi sätta ned våra bopålar, säger Lena.STINA SKOJADE MED GRABBARNA

 Lenas dåvarande man Magnus var tränare för pojklaget i Vadstena GIF där deras son Oscar spelade. Ofta ville Stina följa med på träningarna. Det var alltså bland grabbarna hennes fotbollskarriär inleddes.

-Det hände att Stina fick vara med och spela när gruppen delades upp i två lag. Ofta var det några killar, tre år äldre, som kände sig ganska utspelade, säger Lena.

För Stina blev det också en del handboll. Som 16-åring blev det bara fotboll. Hon värvades inför säsongen 2013 till Linköpings FC i Damallsvenskan.

-Flera klubbar hade hört av sig men Linköping låg ju nära så det passade bra. För Stinas utveckling var det ett rätt steg att ta. Men hon grät för att hon tvingades lämna sina tränare i Vadstena.

 

VANN SM-GULD DIREKT

 

Redan första året i Linköping var Stina Blackstenius med och vann SM-guld.

2016 blev Stinas sista år i Linköping för den gången. Flera proffsklubbar ville ha hennes underskrift. I januari 2017 meddelade den franska klubben Montpellier att Stina hade skrivit på ett treårskontrakt.

-Stina var där och tyckte om vad som presenterades för henne. Montpellier är en fantastisk fin stad vid Medelhavet. Jag besökte Stina ofta och gillade stan, säger Lena.

För dottern blev det dock inte enbart en positiv upplevelse. Det blev en kulturchock. Stina hade svårt att komma överens med sin tränare och trivdes därför inte särskilt bra.

-Jag förstod ganska tidigt att Stina inte mådde så bra. Hon ringde mycket och jag åkte ju dit ganska ofta. Det var en jobbig period, säger Lena.

 

Till slut lyckades Stina Blackstenius komma ur kontraktet. Hon fick mycket hjälp av sin gamla tränare i Vadstena. Också av några företagare i Vadstena som köpte loss Stina ur kontraktet med den franska klubben. Dessutom bytte hon agent.

När Stina mådde som sämst fick familjen ytterligare ett jobbigt besked. Pappa Magnus hade drabbats av cancer. Något som föräldrarna då inte ville berätta för sin dotter.

-Vi väntade med att tala om det här för Stina tills hon kom hem. Och Magnus är nu frisk från sin cancer, säger Lena.

 

FLYTTADE TILL BK HÄCKEN

 

Väl hemma blev det en ny sejour i Linköpings FC. Stina skrev 2019 på ett kontrakt som skulle gälla i två år. Men redan ett år senare köptes hon loss av BK Häcken.

I januari 2022 värvades Stina Blackstenius av den engelska storklubben Arsenal.

-Till skillnad från när Stina var i Frankrike är hon extremt nöjd med hur det är i Arsenal. Med lagkamrater, med tränarna och ledarna. Dessutom är ju även hennes kompis Nina Hurtig där, säger Lena.

Stina står just nu på 99 A-landskamper. Snart väntar den hundrade. Ett jubileum.

-Det jag minns allra helst är när jag var med på VM 2019 i Frankrike. När Sverige vann ett brons genom att slå England i bronsmatchen. Efter segern sprang Stina till oss och kramade om mig. Det var härligt, säger Lena.

 

LANDSLAGET I TVÅ SPORTER

 

Lenas yngsta dotter Nina är sex år yngre än storasyster Stina. Även för Nina blev det som ung mycket träning och spel i olika idrotter.

Nina har varit landslagsspelare i både fotboll och handboll. Hon spelade i det svenska fotbollslandslaget F16 innan det blev handboll på allvar.

Nina lämnade moderklubben Vadstena som 16-åring för att gå på handbollsgymnasiet i Göteborg. Samtidigt började hon spela i Sävehofs ungdomslag.

Lena Wiberg tog lite senare ett ganska märkligt beslut i livet. Hon sa upp sig från sitt jobb och flyttade till sin dotter Nina i Göteborg.

-Nina gick på gymnasiet. Hon tränade tre gånger om dagen och var ofta ganska ensam. Jag kände då för att verkligen vara mamma under en period, säger Lena.

För tre år sedan lyftes Nina Koppang upp i Sävehofs A-trupp. Hon var med och vann SM-guld med sin klubb 2022 och vann ett nytt SM-guld i våras.

Nina gjorde debut i A-landslaget i april 2021 i ett VM-kval mot Ukraina. Det var den gången som Sverige fick byta ut hela sin trupp på grund av pandemin.

-Nina trivs väldigt bra med sin handboll och trivs i Sävehof. Men jag tror nog att även hon kan tänka sig att flytta till någon utländska klubb om några år. Jag hoppas dock att Nina inte sticker i väg lika tidigt som Stina gjorde, säger Lena.

 

EN LIVSHOTANDE SJUKDOM

Karriären kunde dock ha tagit slut redan i början av förra året. Nina fick svårt att andas under en match i Champions League. Det visade sig senare att hon hade fått blodproppar i lungorna.

-Jag bodde hos henne då och det var väldigt dramatiskt. Extremt allvarligt, säger Lena.

Nina och Lena fick olika besked från läkare. En läkare sa att behandlingen kommer att vara livslång och att det inte skulle bli någon mer handboll.

För Nina Koppang blev det många jobbiga månader. Hon drabbades av ångest och litade då inte på sin kropp.

-Hon var ju faktiskt nära att dö, säger Lena.

Efter ett halvår med utredningar och provtagningar fick Nina besked om att hon kunde sluta med den medicin hon ordinerats. Vilket också innebar att hon kunde börja träna handboll igen.

Nu är Nina helt återställd. Hon gjorde två av målen när Sverige slog Luxemburg i EM-kvalet förra helgen.

Stina och Nina har en väldigt god kontakt. Liksom med brodern Oscar.

-De tre är som en egen liten familj. Otroligt tajta, säger Lena.

 

OS I PARIS DEN STORA DRÖMMEN

 För Stina och Nina finns en spännande dröm. Att båda skall får vara med i OS i Paris nästa sommar.

-I så fall flyttar jag nog dit. Åtminstone under OS-veckorna, säger mamman Lena Wiberg.

 

LP