För Erling var idrotten en bra början

november 2, 2023 11:11:36 Lennart Persson

 

Vad blev det å den?

Den frågan har ofta ställts om personer som lämnat Skara. Erling Bjurström är en av dessa. Han som senare blev professor vid Tema Kultur och Samhälle på Linköpings Universitet.

I tisdags gästade Erling Bjurström oss i Vilanhallen. Runt 50 åhörare fick då veta vad det blev av honom.

Hans liv började dock i Lidköping. Till Skara kom han 1957, som åttaåring, med sin mamma. Det blev, enligt honom själv, ”en överdos Erling Bjurström” i tisdags. För oss som lyssnade blev det en injektion av inspiration och glädje.

Vem var det då som kom till Skara. Erling säger själv att han var en hybrid. Mammans familj kom från Ungern.

-Man kan säga att det var den tidens diskriminerande underklass. De blev stämplade som tattare, säger Erling.

Hans pappas familj kom från den motsatta sociala sidan, överklassen. Erling berättar att hans farmor aldrig gillade honom. Hon tyckte helt enkelt inte om att hennes son Allan Bjurström, Erlings pappa, hade gift sig med en flicka från underklassen.

Med så blandade bakgrunder var det inte särskilt överraskande att äktenskapet inte höll särskilt länge. Därför växte Erling upp enbart med sin mamma. Pappa flyttade till Göteborg där han jobbade som journalist på GP.

-Jag kan inte minnas att det var någon mer i Skara på den tiden som växte upp i en splittrad familj, säger Erling.

När Erling, och hans mamma, kom till Skara bodde de i en lägenhet vid Olins gränd. Sedan blev det Skarabostäder och det var där Erling Bjuströms idrottsintresse tändes.

-Vi sysslade med alla möjliga idrotter. Det som forskare senare började kalla för spontanidrott, säger Erling.

Det spelades fotboll utanför planen vid Skarabostäder. Det sprangs runt Skarabostäder. ”Alla ville vara Dan Waern”. Bandy spelades på den så kallade ”Lerhôla”. Ishockey på Viktoriasjön. Handboll mot garagedörrarna. Boxades gjorde det också.

-Ganska mycket boxning, faktiskt. Det var på den tiden när Ingemar Johansson var i farten, säger Erling.

Det som underhöll sportintresset var tidningarna Rekord Magasinet och All Sport. Erling berättar att det alltid sparades pengar för att kunna köpa dessa tidningar.

En annan händelse som bidrog till Erlings intresse för idrott var ett besök hos en släkting som hette Alfons. Han hade en sommarstuga i Hovås utanför Göteborg. Alfons tog med den lilla Erling till en granne som visade sig vara Rune Börjesson. En spelare i den fantastiska innertrion i Örgryte IS på 50- och 60-talet. Tillsammans med Gunnar Gren och Agne Simonsson.

-Rune var en väldigt snäll person. Han såg till så att jag fick en Öis-tröja och hans autograf.

Det var då Erling blev Öis-supporter. Han har sedan dess alltid hållit på Öis ”i alla väder”. Och gör så än idag.

Idrotten betydde mycket för Erling under uppväxten. Däremot var skolgången i Skara inget han minns med särskilt stor glädje.

Erling Bjurström berättar hur han från fjärde klass ända upp till nian blev mobbad av en lärare.

-Jag var livrädd för att vara ensam med honom, för då blev han speciellt elak, säger Erling.

Om Erling inte trivdes i skolan var det raka motsatsen i idrotten. Mest i fotbollen. Där fanns en ungdomsledare i Skara IF som hette George Svantesson.

Erling tillhörde Svantessons favoriter och blev en av grabbarna som valdes in i ungdomssektionen. Tillsammans med Leif Albinsson, Göran Samuelsson, Leo Svensson och Torleif Mohlén.

Denna sektion gav ut tidningen SI-lövet där Erling Bjurström ingick i redaktionen. Det första numret kom ut i mars 1963.

 

Erling spelade då i Skara IF:s pojklag som vann den så kallade pokalserien där IF Heimer, Lidköpings BK och Götene IF ingick.

En av Erlings medspelare var Kenneth Sabel. Och enligt Erling själv var han och Kenneth de mest tekniska i laget. Dom två var framspelarna. Per-Erik Owemyr den stora målskytten.

När Erling Bjurström slutade grundskolan och började på Läroverket mötte han en ny lärare som inte gillade honom. Erling fick lite senare byta klass och kom ifrån den elaka läraren. Ändå var han ganska missnöjd med Läroverket.

-Jag tyckte illa om traditionerna på skolan, jag uppfattade de som ren pennalism.

Samtidigt tog intresset för att idrotta helt slut. Nästan över en natt. Erling Bjurström upptäckte andra saker i livet. Som ”den sjuka humorn” som i Sverige då introducerades av Lasse O Månsson i tidningen MAD.

Erling började också lyssna på musik. Idrottsstjärnorna på väggarna hemma i pojkrummet byttes ut mot pop- och rockstjärnor.

-Jag och några kompisar blev då dom första modsen i Skara, säger Erling.

Så småningom blev Erling Bjurström medlem i tre olika musikband. Samtidigt som han studerade i Göteborg. Studier som så småningom ledde fram till en professorstitel.

LP